Sysselsattsbesatt?

När jag vaknar utan att kunna somna om, men ändå är alldeles för trött för att gå upp, sätter jag numera på en podcast (efter en headspace). Imorse blev det en pod med Tara Brach, i vilken hon bland annat citerade Thomas Merton. Citatet fick mig att vakna till ordentligt och börja fundera på vad jag hörde.

To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to the violence of our times.

Thomas Merton, Conjectures of a Guilty Bystander (1966)

Citatet visade sig vid googling vara del av ett längre sammanhang:

There is a pervasive form of contemporary violence to which the idealist most easily succumbs: activism and overwork. The rush and pressure of modern life are a form, perhaps the most common form, of its innate violence. To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to violence.The frenzy of our activism neutralizes our work for peace. It destroys our own inner capacity for peace. It destroys the fruitfulness of our own work, because it kills the root of inner wisdom which makes work fruitful.

Än en gång påmindes jag alltså om att inre och yttre liv måste hänga ihop. Att mitt arbete med att förändra världen måste börja med att jag landar i fred, frid och vila hos mig själv. Att jag, för att kunna ge andra kärlek, utrymme och inkännande, måste ge mig själv kärlek, utrymme och inkännande.

Senare under dagen snavade jag över en artikel i mitt FB-flöde (tack Henrika, som delade den): Våga varva ner – ny samhällstrend. I den citeras bland annat Sokrates:

Se upp för torftigheten (eller eg. ofruktsamheten, ”barrenness”) i ett hektiskt liv.

Så passande att jag denna semester verkligen och äntligen lyckats koppla ur och av i betydligt högre utsträckning än på mycket länge. Ska suga på orden hos Thomas Merton och i referenserna i artikeln under återstoden av semestern och, när den väl kommer, hösten. Jag vill ge utrymme för vilan, lugnet och stillheten.

Gör du mig sällskap?

Helhjärtat vill jag leva – dag 99 i #blogg100

Bloggutmaningen #blogg100 går mot mål. Eftersom jag har missat att blogga en dag sedan starten den 1 mars är detta dag 99 i min utmaning – jag ser upploppet, inte minst i FB-gruppen för #blogg100-inläggen. Där har de flesta inläggen idag ett tresiffrigt nummer i rubriken.

3470650293_60b27d6539_bEn röd tråd genom denna utmaning (den började till och med innan #blogg100 drog igång) har varit Brené Browns tio livsråd för ett helhjärtat liv från boken Våga vara operfekt. Jag vill ägna detta inlägg åt att samla mina tankar hittills på temat, som ett index och möjlighet till repetion för dig och mig. Det är ju den berömda upprepningen som är kunskapens moder…

1. Värna om ditt sanna jag – frigör dig från andras åsikter 

2. Värna om medkänslan med dig själv – frigör dig från kraven på att vara perfekt

3. Värna om motståndskraften – frigör dig från att döva dina känslor (numbing) och maktlöshet 

4. Värna tacksamhet och glädje – frigör dig från rädslan och otillräckligheten

5. Värna om intuitionen och tilliten – frigör dig från behovet av att veta säkert  

6. Värna om skapandet – frigör dig från jämförelsetänkandet 

7. Värna om leken och vilan – frigör dig från tröttheten och prestationstänkandet

8. Värna om lugnet och stillheten – frigör dig från orons livsstil

9. Värna det meningsfulla arbetet – frigör dig från dina egna tvivel och andras krav 

10. Värna om skrattet, sången och dansen – frigör dig från behovet att verka cool och ha koll

Fristaden – dag 87 i #blogg100

I sitt åttonde livsråd för ett helhjärtat liv tar Brené Brown upp vanan att värna om lugnet och stillheten.

Hon beskriver lugn som

att uppnå klarsyn och medveten närvaro och behålla kontrollen över sina känslomässiga reaktioner.

Brené Brown, Våga vara operfekt, sid. 152

Stillheten handlar enligt henne om

att skapa rymd, att öppna upp ett utrymme fritt från själslig bråte, om att ge sig själv tillåtelse att känna, tänka, drömma, ifrågasätta.

ibid., sid. 155 (min bearbetning)

För mig handlar stillheten i grunden om att ge mig själv ett utrymme, en fristad, där jag tillåter mig att bara vara – utan tänkande, kännande, drömmande, analyserande och ifrågasättande. Ett sådant varande hittar jag i meditationen, i musiken, i promenader (inte minst längs vatten). I stillheten växer mina ”lugn-muskler” – de som hjälper mig att hålla känslostormar och tanke-tsunamis på lite distans så att jag inte blir överväldigad av dem på samma sätt som ofta tidigare.

Och så är det – varje person behöver hitta sin form av stillhet och lugn, och sin strategi för att skapa dessa utrymmen i sitt liv.

I Sylvias blogg läser jag om hennes tio budord för att hålla stressen stången. Jag tar till mig dem i att utveckla min strategi för att skapa mer utrymme i mitt liv för lugn och stillhet. Mer utrymme för dessa två kvaliteter tränger med automatik ut stress och oro.

Just den här veckan har jag syndat ordentligt. Inte minst mot budordet om att gå och lägga mig tidigt. Inser tydligt det pris som detta för med sig: en hjärna som är seg som kola (när den inte surrar som en bikupa förstås), starkt sötsug i ödesdiger kombo med en stark motvilja mot all fysisk rörelse.

Så nu sätter jag punkt och säger god natt. Svidar om till pyjamas och sätter på min Spotifylista med musik för vila. Viger helgen åt lugn och stillhet. Det innebär tyvärr att jag väljer bort aktiviteter som jag sett fram mot och som jag vet ger energi. Men de närmsta dagarna behöver jag inte främst mer energi, jag behöver lugn och stillhet. Jag behöver bara vara. 

Vilken strategi har du för att ge utrymme åt lugnet och stillheten i ditt liv? Jag önskar dig en god helg med utrymme för det som du behöver just nu. Har du koll på vad det är?