Backspegel i tacksamhet och förundran 18

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets artonde vecka tänker jag bland annat på…

Inte en före-bild, men inte heller en efter. En ”det är på gång”-bild typ!

… känslan av jord på händer och knän när jag börjar undersöka mitt trädgårdsland. Luckrar upp jorden, drar upp rötter, rensar bort det som jag inte vill ha kvar i mitt trädgårdsland, planterar två nya välkomna växter, gör rum för fler som ska komma och fick snilleblixten till hur jag ska hantera det faktum att landet sluttar ganska brant i ena änden.

… dansglädje.

… att få möta gamla bekanta och kära vänner på ett hejdundrande, stjärnbestrött födelsedagsparty.

… drinken som älsklingen bjöd på: Southern comfort, tranbärsjuice och lime. Vilken sommarhit!

… solens värme mot mina kinder och älsklingens värme mot min hud.

… det alldeles speciella tåget som jag fick åka till jobbet i torsdags.

… känslan av att allt oftare hitta balansen i vad jag tar ansvar för respektive vad andra får svara för.

… mycket umgänge med älsklingen, min härliga bonusdotter och mina egna skatter. Dessutom bonushäng med kära syster och systerdotter, bland annat under körsbärsträden i Kungsan.

… bästa chefens sätt att fånga upp och hjälpa mig se nya möjligheter att använda min tid och energi på ett sätt som kommer att gagna både mig och mina kollegor.

… färgspelet i blickfånget vid frukostbordet: björkhängegult, tallbarrsgrönt och vårhimmelsblått.

… koltrasten, som fortsätter att sjunga mig lycklig på tidiga morgnar och ljusa vårkvällar.

… lunchmeditationen som jag bjöd in till på jobbet. 15 minuter av stillhet. Med mersmak!

… det nya avsnittet av Myter & Mysterier med temat Barnet.

… avsnittet av On Being med fysikern Carlo Rovelli – ett hisnade poetiskt äventyr i vår verklighet som den uppenbarar sig i kvantfysiken.

… den surrealistiska bilden på Kristina Lugn och Horace Engdahl efter att de kommit ut från Svenska akademiens möte där beslutet om att inte dela ut något nobelpris i litteratur i år fattades. I det här inslaget från Godmorgon, världen fångas min förundran väl. (Vanligtvis rymmer mina backspeglar både tacksamhet och förundran. Här stannar min upplevelse vid förundran.)

2 reaktioner på ”Backspegel i tacksamhet och förundran 18

  1. Att stanna upp och känna tacksamhet, det är viktigt.
    Att se alla små (och samtidigt oändligt stora) saker som händer i naturen, det är en förmåga.
    Fint inlägg av dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.