Årsbokslut 2022 – Andningens år

Ett Gott Nytt År tillönskas härmed den bästa av läsarkretsar. Tack för att ni läser, ger återkoppling och kanske också reflekterar någon av mina insikter och tankar i ert eget liv! Jag ser fram mot att fortsatt få göra er sällskap under 2023. Som jag gjort under tidigare år samlar jag här min återblick på det gångna året, på sedvanligt sätt i en förvaltningsberättelse för den verksamhet som är jag.  

Årsordet för 2022 har varit Helhjärtat. Jag skrev bland annat om att det handlar om att följa vägen som bär genom integritet. ”Att inför mig själv och andra stå för och i det som är min sanning.” Även när det är obekvämt. Och, tänker jag idag, som en del i detta också göra, omsätta i handling det min hjärna och hjärta finner viktigt, sant och livgivande. 

En ny verksamhetsgren har på allvar etablerats under året, den som instruktör, pedagog, guide, coach – allt efter vad den specifika situationen kräver – i andning. Frigörande andning, medveten andning, breathwork… I januari började jag utbildningen till andningspedagog i Inspiraktivas regi. En otroligt lyxig och på samma gång transformerande upplevelse, i en liten gemenskap som präglats av öppenhet, modig sårbarhet och tillit från första dagen. När jag berättade om upplevelsen på Facebook, fick jag frågan om jag höll kurser i andning. ”Ja”, svarade jag, och i november var det premiär för det första kurstillfället i egen regi, då 3-timmarsworkshopen Intro till ditt andetag hade premiär. I december gjorde jag en onlineversion. Båda tillfällena fick fint mottagande av deltagarna, och nu planerar jag för nya tillfällen och en fördjupningskurs under våren. 

I oktober klev jag på andningscentrumet Hales utbildning till Breath guide, för att ytterligare bredda min kompetens för att leda andning i grupp. Och så köpte jag visst kursen till instruktör i Medveten andning också, när jag ändå var i farten… Det är tur att jag själv styr tempot i den.

Andningen ja. Ett självklart, alltid närvarande, men ofta så förbisett redskap för vårt välmående. När jag har blivit mer medveten om min andning, och lekt med den i olika syften, alltifrån prestationshöjande till transformerande på ett djupt existentiellt plan, under året har jag upplevt hur livets rymd och rymlighet ökat. Dessutom har jag fått extra skjuts i min process att bli allt mer hemmastadd och förankrad i min kropp. En omistlig del i att kunna leva ett helhjärtat liv.

Det har lett till att jag blivit mer lyhörd för vad min kropp behöver. Under sommaren och första delen av hösten levde jag också i en balans mellan aktivitet och vila som var sällsynt behaglig. Det lade grunden för att jag stått förhållandevis rak och stark genom den intensiva arbetsbelastning som årets sista kvartal innebar. 

Ytterligare konsolidering av verksamhetstillgången Kropp har skett från två håll under hösten. För det första genom bekantskap (och kurs…) i SensingYoga. En rörelsepraktik som skapats för att låta kroppen röra sig på sina villkor, på det naturliga sätt som djur och små barn gör. I rörelseglädje. 

För det andra genom bekantskap med kostprogrammet Optimising nutrition, som använder blodsockret som riktmått för när och vad jag ska äta. Närmare sju kilo försvann under de första månaderna. Som jag tidigare skrivit om fick jag inse att det vare sig var klimakterium eller antideppmedicin som gjort att jag haft svårt att tappa kilon… Ytterligare en insikt på kost- och vikttemat gjordes under det hektiska sista kvartalet, när jag på allvar insåg hur lättpåverkad av stress som mitt matsug och min vikthållning är. En lärdom som jag tar med mig in i 2023 års kalenderplanering. 

Den dansglädje som tog tag i mig på allvar under 2021 fortsatte under våren med danskurs och ett par socialdanstillfällen. De senare är nyttiga övningar, dels i dans, men också i att möta otillräcklighetsspöket och våga bjuda upp-demonen. 

Verksamhetgrenen Jobb, som anställd konsult och gruppchef på Usify respektive egenföretagare i Sara Modig AB, har fortsatt att utvecklas under året. I Usify har roliga, stimulerande och ibland utmanande uppdrag inom så skiftande ämnen som framtidens omsorg, forsknings- och innovationslandskapet för ett antal industribranscher, utvecklingsprocessen i tung verkstadsindustri, förändringsledning i Nära vård och utvecklingen av systemet för Kliniska prövningar fyllt dagarna. Jag har gång på gång fått inspireras och lära av kompetenta kollegor, liksom njuta av och förundras i vad ett bra teamarbete kan åstadkomma. 

Att förvalta ansvaret som gruppchef har varit en av de verksamhetsdelar som gett största möjliga glädje, största möjliga frustration och massa viktiga lärdomar om mig själv såväl som människor i allmänhet under året. När jag summerar året ur detta perspektiv, konstaterar jag att jag är på precis den plats jag ska vara. Här får jag, helhjärtat, använda hela mig i att skapa förutsättningar för kollegor att göra sitt bästa och utvecklas, var och en för sig och tillsammans som team och bolag. 

I Sara Modig AB:s verksamhet har ett av de två stora utvärderingsuppdrag som burit verksamheten finansiellt under de senaste åren avslutats, och det andra avslutas under den kommande våren. Den omsvängning av verksamheten mot mer av stöd till personlig utveckling som varit ambitionen och längtan sedan start har därför fortsatt under året. Andningsworkshoparna och -utbildningarna är en del i detta, liksom valet att ansluta mig till nätverket Mentorerna.se

I samtalen med min adept Helena Godotter Karlberg växte ett embryo till program för att leda sig själv och andra fram under året – En hel hand, för helhetligt och helande handlande. Det ledde till en varumärkesansökan och en julkalender här på bloggen. Under 2023 fortsätter vi att utforska hur detta koncept kan ta form till glädje och nytta för många. 

Verksamhetsgrenen föreningsengagemang, som inleddes 2019 med medlemskap i Liberalerna och axlande av styrelseuppdrag i min bostadsrättsförening, avvecklades under året. Det vägval i regeringsfrågan och de beslut som Liberalerna fattade i kölvattnet av det avvek så kraftigt från de värderingar som gjorde att jag valde att gå med i partiet – det fanns helt enkelt inget sätt som jag helhjärtat kunde stå för partiets politik på längre. Efter två år som sekreterare och ett år som ordförande klev jag också av styrelseuppdraget i bostadsrättsföreningen, då jag inte såg någon möjlighet att vidare helhjärtat kunna leverera det jag ville med mitt engagemang.

Den för mig så centrala verksamhetsdelen Kreativitet har, liksom 2021, tagit sig andra former än skrivande, foto och matlagning som ju länge var dess främsta utlopp. I den dubbla rollen som konsult och chef på Usify har jag skapat tillsammans med kollegor, i min egen regi har som sagt var nya koncept fötts och sjösatts under året. Jag fångar fortfarande omvärlden genom kameralinsen då och då, och delar på Instagram och Flickr. Skrivandet tog ny fart i och med satsningen på julkalendern. Och i formandet av konceptet En hel hand flödar kreativiteten i syntesen av insikter och metoder för personlig utveckling och ledarskap som jag under åren samlat på mig.

En form av kreativitet som jag trodde jag var färdig med i livet är kördirigering. Under året visade det sig att jag hade fel, då jag i oktober stod framför min gamla ungdomskör Coromanterna, på minneskonserten för vår körledare Sven Erik Damm. Den upplevelsen gjorde att jag med hela mitt hjärta beslutade mig för att söka nya former för att leda människor i gemensam sång. Vad som kommer ur det beslutet får 2023 utvisa. Jag fortsätter att sjunga i vokalensemblen Ars Longa, och njuter där av att skapa klangmagi tillsammans med andra. Under året spelade vi bland annat in en julskiva, som kan avnjutas på Spotify. När detta skrivs befinner vi ju oss ännu i jultid, även om själva juldagarna passerat. 

En ljuvlig upplevelse av kreativitet i grupp var deltagandet i en samskapad retreat, som vännerna A och T bjöd in till i somras. Vi deltagare bidrog med varsitt pass, och det blev några dagar i sommarvackra och -varma Östergötland med alltifrån psalmsång, vandring, andning och heraldik till undergångsmålande, bönbandsskapande, tango och burlesk.

Den inre kreativitet, som terapisamtalen med Dominic Venter innebär, har fortsatt under året, och i kombinationen med andning varit ett fenomenalt redskap för fortsatt ökad självkännedom för hälsa, resiliens och förankring.  

Verksamhetsgrenen föräldraskap har under året inneburit både glädje, stolthet och vemod. Glädje över utvecklingen av umgänget med barnen, som tar alltmer vuxna former och att en tydlig efterfrågan på kontakt finns från dem. Stolthet bland annat över den äldstas avslutade gymnasiestudier och månadslånga utflykt till Italien med sin sambo, över mellanbarnets egeninitierade och i stor utsträckning egenfinansierade sexveckors språkresa till Seoul och över den yngstes utveckling som gitarrist. Vemod över att umgänget glesas ut med de två stora, som på allvar nu etablerat egna liv i egna boenden. Samtidigt är det ju så det ska vara: de en gång små fågelungarna ska breda ut sina vackra vingar och flyga fritt

Relationen som partner och särbo med M har fortsatt att rotas, spira, bära vacker blomning och god frukt under året. Det går inte en dag utan att jag känner tacksamhet och förundran över vårt VI, som är det namn vi gav vår relation inför en middag på just temat relationer med parcoacherna The lovers. Vi tog relationen till nya nivåer, mätt i 2020-talets mått, genom att eklatera vår relationsstatus på Facebook och skaffa gemensamt stammiskonto på ICA… 

2022 har påmint mig om vikten av att vårda vänskaps- och familjeband genom sjukdom och dödsfall i den närmsta familjekretsen. Bland mina närmaste har jag också fått se hur glädje och kraft kan samsas med sorg och oro. Det är viktiga insikter att ta med mig in i 2023. 

Som tidigare år stänger jag böckerna för 2022 med tacksamhet. Med insikt om att jag lever ett rikt liv som skapande, älskande, nyfiken, lärande, vandrande, dansande och varsevarande människa med förmåga att förundras. Omgiven av människor och varandes i sammanhang som ger mening, hopp och riktning. I visshet om att jag är på rätt plats i livet – här och nu.

25 december – förunderligt och märkligt

Förunderligt och märkligt 

Omöjligt att förstå

Men dock så ljust och verkligt

Och ljuvt att tänka på

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, översättning Oscar Mannström. Melodi: Carl Nielsen

Inledningsorden i en av de vackraste julsångerna beskriver en känsla som, tillsammans med tacksamhet, vemod och sorg, kanske är den känsla som starkast definierar mina, Saras, livshorisonter. 

Tärnljus som fyller gångarna i St Jakobs kyrka och den pampiga trappan i Blå hallen. Tonkluster av unga röster när Storkyrkans ungdomskör improviserar över luciasångerna, glasorgeln som treorna på Stockholms musikgymnasium skapar i Ēriks Ešenvalds Stars och flätar samman med rösterna som svävar mot taket drygt 20 meter ovanför våra huvudet. Julfrukosten hos dottern med sambo deras första jul i eget boende.

Släpljuset som färgar marker och hus i varmröda toner, Norraladalens hisnande och organiskt s-formade motorvägssträckning. Den flammande brasan och stjärnhimlens magnifika kaskad i skogsmörkret på Vojen utanför Sollefteå. Att få vakna första julaftonen tillsammans med min särbo och känna värmen från hans hud, bli sedd av och se med kärleksfull blick, tacksamheten över vårt vi.

Det här är några av de stunder av förundran som jag upplevt de senaste dagarna. Jag har upplevt hur bröstkorgen och livet liksom vidgar sig, expanderar, öppnar upp. Hur tiden stannar av och gränsen mellan mitt jag, andra personer, omgivningen, universum blir mer diffus.

Förundran. ”Känslornas gucciväska” som ett av avsnitten i boken Förundranseffekten av Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz har som titel. För länge var (de västerländska) forskarna och expertisen av uppfattningen att förundran var en känsla som inte fyllde någon funktion. Onödig helt enkelt. Ett slags känslornas maskformiga bihang. Vilket senare forskning visat vara helt fel. (Nuförtiden har man ju för övrigt också förstått att till och med blindtarmen, som begreppet syftar på, har en roll att spela i vår matsmältning.) 

Sedan berättar författarna bland annat om hur studier visat att förundran bland annat skapar samsvängning (koherens) mellan hjärt- och hjärnvågor. Hur hjärnans standardnätverk, det där ständiga bakgrundstjattret som pågår när vi inte är fokuserade på någon särskild uppgift (och som försöker bryta igenom även då, enligt min erfarenhet), går i pausläge. Båda effekterna känner jag igen från studier av psykedelika. Förundran verkar alltså vara ett sätt att ”trippa” utan exogena kemikalier! 

De berättar vidare om hur stressnivåer sjunker och om hur vi blir mer ”pro-sociala”, dvs vänligare inställda till våra medmänniskor. Hur vi verkar göra val som är bättre för miljö och klimat.Hur förundran verkar ha varit en bidragande faktor till homo sapiens utvecklingsresa. 

Boken är sprängfylld av forskningsresultat och jag märker hur jag nästan blir irriterad över all denna evidens som tas fram för att bekräfta det jag känner så tydligt i mig själv. I förundran blir varandet större. Närvaron intensivare. Irritationsmomenten färre och tidens flod flyter långsammare. Min vördnad för livet och dess förutsättningar blir större. Jag mår bättre och blir en bättre människa helt enkelt. 

I Maria Borelius bok Förundran tar hon upp 30 sätt att ge näring till förundran. Att läsa. Skriva tacksamhetsdagbok. Skapa en matritual. Titta på konst. Lyssna på musik. Gå en förundranspromenad, något jag förresten snavade över som begrepp i ett svt-inslag för någon vecka sedan. Titta på stjärnorna. Det är några av hennes tips, som jag nickar jakande till. 

För även om förundran i viss utsträckning har vissa gemensamma beröringspunkter med förvåning, i det att vi ”drabbas” av den, kan vi välja att leva i känslan. Vi kan också träna upp vår förmåga eller benägenhet att förundras.

I tider där cynism, hopplöshet och uppgivenhet lätt breder ut sig i ljuset av kriser och krig behöver vi förundran mer än någonsin. Så dagens och denna julkalenders sista luckpaket till dig, kära läsare, är inbjudan att välja förundran. Skulle du känna ett motstånd med argumentet att det är naivt, att du inte har tid att stanna upp eller till och med att du inte har något att förundras över så vågar jag mig på att utmana dig att prova. Vill du, tillsammans med mig, välja att trotsa de röster som vill krympa och förminska livet, dig och mig, världen? 

Tack för att du hängt med oss denna julkalender 2022! Om du vill dela någon tanke du tagit med dig om den hela handen för helhetligt, helande handlande eller någon av de aspekter vi tagit upp, skulle vi bli glada och tacksamma. Och faktiskt också lite förundrade, över att bli läsa och få dela med oss av våra funderingar och lärdomar, till inspiration.

Solstrålarna som bryter genom vattendropparna på pendeltågsperrongens väderskydd. Ett ögonblick av förundran i vardagen.

24 december – vi knyter ihop en säck full med luckklappar

För ett år sedan började två kvinnor ett samtal om livet. Om drömmar, sorger, smärtor, glädje, längtan, utveckling och välbefinnande. Vi, Helena Karlberg och Sara Modig, rörde oss mellan detaljerna och överblicken, mellan det jordnära och det som är bortom fattning, bortom orden. V hade, som Helena berättat om, mötts i yrkeslivet. I ett gemensamt intresse för innovation, design och utveckling med användaren, människan, i centrum. När vi nu möttes i samtal började det som en coachingprocess, övergick till ett mentorskap och landade i ett samskapande.

I våra yrken och till våra personligheter delar vi dragningen till systematik och struktur, modeller och verktyg. Men också till det personliga, konkreta, berättande och skapande. Kanske var det därför inte så konstigt att vi så småningom under året började se konturerna av en modell av en helhet med fem perspektiv för hur vi tänker, pratar om och utforskar vårt ledarskap av oss själva och andra. För hur vi rör oss mot vår livspotential . Och som vi tror, för många andras liv och ledarskap.

Fem perspektiv sammankopplade i en helhet. Som handen och de fem fingrarna. Modellen har därför fått namnet En hel hand. Och för att göra tydligt vad modellen syftar till har vi satt underrubriken ”modell och verktyg för ett helhetligt och helande handlande”

Det är en i grunden enkel modell, som också går igen i många livsfilosofier med många hundratals år på nacken. Men nu när vi satt namn på den, blir det för oss så mycket tydligare hur giltig och viktig den är som ledstjärna för hållbar, resilient utveckling av människa och grupp. I förlängningen också av samhälle och värld.

Vår modell handlar om medvetenhet om och balans mellan kroppen, känslan, tanken, relationerna och vårt existentiella sammanhang. 

I vår adventskalender 2022 har vi tagit med dig på en resa med grund i dessa fem perspektiv. I varje lucka har det också funnits ett paket, med en inbjudan till reflektion, olika övningar eller recept att testa. Allt för att leva ett medvetet, helhetligt, helande och handlande liv i balans.

23 paket har det blivit hittills. Till er alla, från oss två:

  1. Andningsmedvetenhet
  2. Medvetenhet om ditt förhållande till dina känslor, både dem du tillåter dig och de som är mer obekväma
  3. Digital fasta
  4. Lyssnandet som en väg till fördjupade relationer
  5. Om vikten av en ”trosbekännelse
  6. Blodsockerkoll som guide till när och vad att äta för hälsa
  7. Tankar om skam, samhörighet och sårbarhet
  8. Nybörjarens sinne
  9. Konsten att bygga tillit
  10. Mellanrum
  11. Rädslor
  12. Att fråga för förändring
  13. Språken som lyser i mörkret
  14. Närvaro
  15. Kroppsgäspar
  16. Sömn
  17. Ett existentiellt språk
  18. Giraffspråket
  19. Svarta prickar på vita papper
  20. Tecken i naturen och tilltro
  21. Att designa livet
  22. Traditioner
  23. Rutiner, ritualer och riter.

Imorgon öppnar vi sista luckan i den här extra generösa kalendern. Nu önskar vi er en julafton i medvetenhet och balans, oavsett om du firar själv eller med andra. Eller inte firar alls för den delen.

Dagens luckpaket är att läsa något inlägg du missat, eller läsa om något som du kanske fastnade extra för. God helg!

23 december – om rutiner, ritualer och riter

I mitt plöjande av kunskap om fysisk, mental och själslig hälsa, liksom i samtal med terapeuter och coacher, för att inte säga vänner med samma intresse, har jag ibland återkommit till betydelsen av rutiner, ritualer och riter. I dagens lucka, när vi nu står inför några traditionsfyllda dagar, funderar jag lite över innebörden i de olika orden. För det finns en koppling mellan tradition och rutin, ritual och rit.

För mig är rutin något som jag regelbundet gör i en viss situation (en återkommande tidpunkt eller plats t.ex.) utan nämnvärd eftertanke eller djupare mening. Tandborstning, att låsa dörren, att packa väskan eller att be om ursäkt om jag krockar in i någon i tunnelbanan eller på stan är exempel på rutiner i min vardag.

Ordet kommer från ursprungligen från franskans ”route” i betydelsen väg, stig, bana. I svensk etymologisk ordbok ges ordet betydelsen ”genom övning uppnådd färdighet” eller ”kunskap om vägen”.

Det handlar om handlingar eller tankar som vi ”gör” regelbundet, som ett slags ”standard procedure” som Wikipedia beskriver dem som. De hjälper oss att få struktur på vår tillvaro, och är ofta del i en följd av handlingar, där den ena aktiviteten triggar den följande utan att vi behöver ägna den någon tankemöda. Vi tänker därför oftast inte på att vi gör dem förrän vi blir störda i vårt görande av dem på något sätt – till exempel genom att vi blir avbrutna eller genom att vi glömmer bort dem om någon tidigare triggerhandling uteblir eller blir störd.

Det finns en nära koppling mellan vana och rutin. Och jag tänker att rutinen visserligen hjälper oss till hälsa genom att den ger struktur och sparar (tanke-)energi. Men det är bara en aspekt. Beroende på rutin kan hälsoutfallet skilja sig åt. Rutinen att ta ett glas vin när man kommer hem från jobbet kan, om man ha otur, utvecklas till något inte fullt så hälsosamt.

Ritualen är på samma sätt som rutinen något som jag gör regelbundet, med hyfsat tät frekvens. Den stora skillnaden är att ritualen är betydligt mer laddad med mening än rutinen, som inte sällan sker så gott som mekaniskt.

Symboler för goda ritualer (i flera bemärkelser). En kaffe med reflektion, tack.

Ordet ritual kommer från latinets ritualis: ”det som hör till riten, det religiösa bruket – ”ritus”. Ritus var i sin tur den beprövade erfarenheten av att göra något på ett visst sätt. Wikipedia anger att ”The original concept of ritus may be related to the Sanskrit ṛtá (”visible order)” in Vedic religion, ”the lawful and regular order of the normal, and therefore proper, natural and true structure of cosmic, worldly, human and ritual events”. Även ritualen handlar alltså om att skapa struktur i livet. Och jag associerar till struktur som i en yta med struktur, en lätt relief. Med nivåskillnader mellan det som står ut och det som står tillbaka. Ritualen som ett sätt att ge relief åt tillvaron. Att göra den mer urskiljningsbar.

Riten i sin tur – ja, ordet härrör uppenbart även det från latinets ”ritus”. Wikipedia tar upp tre typer av riter:

  • övergångsriten, som förändrar en individs sociala status på ett påtagligt sätt – från barn till vuxen, från ogift till gift, från elev/student till utexaminerad genom examen ex.
  • gemensamma riter, antingen av religiös karaktär, eller olika festivaler. [Eller Kalle Anka 15.00 på julafton, tänker jag.]
  • personliga riter, som pilgrimsresor, avgivande av vigsellöften eller edgångar av olika slag.

De begrepp som ligger närmast till hands i min vardag är rutinen och ritualen. De handlar båda om handlingar eller vanor som jag regelbundet gör, men som beroende på den vikt som jag lägger i handlingen faller i den ena eller andra kategorien.

Genom att välja att betrakta en handling som det ena eller det andra kan jag välja en handlings innebörd. Att låsa dörren kan ske på rutin – och allra oftast är det fallet. Men jag kan också välja att stanna upp en millisekund, låsa dörren och känna tacksamhet för att jag har någonstans att bo, ett hem som andas skönhet och påfyllning, liksom för dem som jag delar mitt hem under olika former. Att mitt yngsta barn varje kväll, när han var i åttaårsåldern, hojtade ”Go’natt familjen” innan han somnade, blev för mig en kär ritual som uttryckte vår sam- och tillhörighet till varandra.

Det sista vi gjorde på jobbet innan julsemestern var en projektretro. Jag har tänkt på det som en värdefull rutin för lärande och utveckling i vårt sätt att driva projekt. Vad skulle hända om vi väljer att betrakta det som en ritual?

Just nu är jag inne i en 12-dagars ritual för att slå an ton och sätta intention för det kommande året. Med önskelappar, drömnoteringar, tarotkort och runor utför jag en ritual för att lägga grunden för ett år med en fond av medvetenhet och reflektion.

I perioder har jag haft ritualen att reflektera över den gångna veckan och fånga stunder av tacksamhet och förundran, vilket inte minst märkts här på bloggen. Det är en djupt meningsskapande ritual, som jag vill ta upp igen på det nya året. Jag kan verkligen rekommendera den även till dig som inte redan tillämpar den.

Riter har jag tidigare inte haft så många. I år blev jag blev i och för sig varse att vår tradition att klä gran och julpynta tillsammans inför 1 advent (förra året var det visserligen bara mellanbarnet och jag som deltog) för mig varit en rit som markerat ingången i jultiden. I år, när han flyttat hemifrån, ville sig inte riten här hemma. Och det var tomt.

Annars befinner sig familjen i en period av övergångsriter. Studenter och en sista grundent till våren, barnens fyttar till egna boenden. Mellanbarnet klädde i år sin egen julgran. Och konstaterade att det innebar att han var vuxen på riktigt. Se där en vacker övergångsrit i mina ögon och mitt hjärta.

Personliga riter är något jag funderat länge på – att markera formulerandet eller uppnåendet av vissa mål är något som definitivt förtjänar mer genomtänkta riter. Eftersom 2023 kommer att, om allt går enligt plan, innebära slutförandet av två andningspedagogs/-guidekurser och en yogainstruktörskurs finns det potential att utforska här.

Dagens luckpaket är en inbjudan att reflektera över vilka rutiner, ritualer och riter du har respektive skulle vilja ha i ditt liv. Har du någon rutin som du skulle vilja göra till ritual, om inte annat lite då och då, för att uppmärksamma den djupare meningen som kan läggas i handlingen?

Det här inlägget är en uppdatering av ett inlägg som första gången publicerades i april 2016.

22 december – om traditioner, vill, måsten och en kalkon på bordet i jultid

Idag bjuder jag på ett recept på julkalkon med massa gröna tillbehör. En njutning både för gommen och kroppen, åtminstone om man sansar sig vad gäller intaget av gräddsås och potatispuré… Och det här receptet funkar under hela den kyliga årstiden vågar jag påstå, om juldagarnas meny redan är planerad.

Receptet kom till när dåvarande maken tröttnat på julmaten och muttrade över de svenska kulinariska traditionerna, som är samma oavsett om det är jul, påsk eller midsommar som firas. Så då lånade jag från en annan tradition, den anglosaxiska.

Dagens luckpaket är en inbjudan till dig att fundera över ditt förhållande till traditioner. Vad är heligt, vad är meningsfullt, vad skulle du helst vara utan men håller fast vid just för att det är en tradition med förväntningar från omgivningen (verkliga eller intolkade) att leva upp till? Är det något du saknar?

Här är mitt juliga kalkonrecept, (definitivt ingen kalkon, snarare succé):

1 kalkon på ca 5-6 kg (ta ur inkråm om det finns). Sätt ugnen på maxtemp.

6-7 dl torkade aprikoser, katrinplommon, fikon, dadlar, tranbär och annan god torkad frukt (jag hade lite torkade blåbär också som jag slängde i) som klippts i lagom stora bitar och blandats med 2 dl blandad skållad och grovhackad mandel samt hasselnötter (har du allergiker till bordet hoppar du över detta så klart). Detta marineras i 2 dl konjak och 2 dl koncentrerad äppeljuice. 0,25 dl konjak avnjutes under tiden av kocken.

1 hackad gul och 1 hackad röd lök, 2 pressade vitlöksklyftor samt 1 hackad liten fänkål stekes till mjukt utan att ta färg i 1 msk smör. Rör ner frukt- och nötblandningen och blanda i ca 3-4 cm vörtlimpa som pillats i småbitar. Salta och peppra.

Blanda så mycket salt och finmalen svartpeppar som du tror att det går åt för att klappa in runt om och inuti kalkonen – och dubbla det. Klappa sedan pippin snällt med blandningen i alla skrymslen och vrår.

Skeda in fyllningen så att fågeln är löst stoppad och att du får plats med 1 apelsin som du skurit i fyra delar inuti fågel och 1 hel apelsin som stopp i den stora öppningen. Stick hål i den hela apelsinen runt om med en sticka eller gaffel innan du pluggar in den.

Smält 50 g smör och pressa i 1 apelsin och 1 citron. Pensla pippin med smörblandningen. Täck med folie.

Ställ in i ugnen längst ner och sänk värmen till 180 grader. Beräkna ca 40 minuter per kg. Ös/pensla med smörblandningen, och, när den är slut stekskyn, varje halvtimme. Efter tre timmar sätter du in en stektermometer i bröstköttet och tar av folien. När termometern visar på 70 grader är bröstfiléerna klara.

Ta då ur pippin ur ugnen och tranchera den – skär loss bröstfiléerna, lägg under folie och handdukar för att varmhålla, alternativt kyl ner snabbt för senare uppvärmning. Skär också loss vingar och lår. Skicka in låren i ugnen igen tills de är 80 grader inuti.

Ta reda på fyllningen – släng apelsinerna – genom att lägga i en ugnssäker form, blanda ner ett ägg och strö över ströbröd. Sätt in i ugnen tills fyllningen fått fin färg.

Listan på tillbehör kan göras i princip hur lång som helst, men här är mina favoriter:

  • gräddsås som görs på stekskyn (skumma av fettet först), rödvin efter behag, lite kycklingfond och vatten för att få tillräcklig mängd sås samt grädde.
  • potatis- eller sötpotatispuré med creme fraiche – blir fylligt och gott med en liten syrlig brytning.
  • brysselkålshalvor som fått steka med bacon och rödlök och snabbt sauterats i lite gott vitt vin med aningens sötma. Alternativt steker du på brysselkålen tills den fått färg, häller på koncentrerad apelsinjuice, saltar, pepprar och tärnar ner chèvre, som precis får börja smälta.
  • hackad färsk grönkål i ugn – lägg grönkålen i en form, ringla över en god olivolja och strössla lite flingsalt över, in i ugnen och låt bli lätt brynt i topparna. Ta ut och toppa med granatäpplekärnor.
  • kaneläppelklyftor – äppelklyftor, som vänts i citronjuice för färgens skull, kanel och aningen socker får koka tills äpplena är precis mjuka och en smarrig sockerlag bildats.
  • rårörda lingon eller tranbär.

En av fördelarna med denna julmåltid, utöver att det är makalöst gott, är att det dessutom går utmärkt att dricka rödvin eller en torr cider till maten, inte bara öl och julmust!

Smaklig måltid!