Etikett: ICA-klassikern

Backspegel i tacksamhet och förundran 26

On By Sara ModigIn Veckan som gick2 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugosjätte vecka tänker jag bland annat på…

… att jag sent omsider lämnat in alla uppgifter i Kulningskursen.

… att jag är färdig med cykelmomentet i ICA-klassikern. Funderar nu på att formulera en egen utmaning, eftersom jag märker att momentet att ticka av en delsträcka mot ett förväg definierat mål får mig att uppbåda envishet och uthållighet.

… jobbmöten som lämnar en bra känsla i magen. Dels när saker och ting går i en riktning som jag jobbat för länge, länge. Dels när jag och klienten får nya insikter tillsammans.

… att jag lyckades observera, hantera och förstå min kropp så pass väl som jag gjorde i torsdags i tandläkarstolen.

… upplevelsen av Avengers: Infinity war med två av kidsen. Deras inlevelse är i en helt annan dimension än min.

… att boende och resa till Medeltidsveckan nu är bokat för mig och 15-åringen. Och att produktionen av hens tidstypiska klänning är igång!

… att tjuvlyssna till samtalen på flytande engelska mellan 10-åringen och hens spelkompisar. Som befinner sig i England och på Maldiverna. It’s such a new world de lever i, kidsen.

… att jag landat i att det är ok, ja, till och med bra, att jag inte hittar på en massa saker med (för?) barnen hela tiden. De behöver få upptäcka styrkan i självsamheten, som är mitt nya favoritord.

… känslan av att vara nyklippt och nyfixad runt ögonen. Freeeeescht lixom!

… middagsgemenskap med kära vännerna P och A och barnen.

… att 15-åringen beordrar mig bort från köket och ut till mina gäster vid sagda middag, och sen fixar det vi inte hann med innan gästerna kom till varmrätten och hela desserten. Moderslyx!

… finbesök i trädgården.

Nymåne, ny intention

On By Sara ModigIn Intentioner3 Comments

I onsdags var det dags att bokstavligen niga för nymånens skära och önska sig en ny intention för den kommande måncykeln. De flesta av mina intentioner är sådär flummigt – men angeläget – själsliga: ”stillhet”, ”prestationsbefriad”, ”ett sakraliserat, överlåtet liv”, ”att säga nej för att skapa rymd”, ”lyssnande”.

Några gånger har de varit av mer fysisk, konkret karaktär: ”sensualitet” och ”uteliv” till exempel. Och den här måncykeln blir det så också, och det blir också cykel i flera bemärkelser som gäller: ”trampa på” .

Inspirationen är min nya cykel, tillsammans med det faktum att cykelmomentet i ICA-klassikern slutar den 30 juni. Och att jag bara hade kommit 100 av 300 km då, förra veckan när månen stod i ny.

Idag stämplade jag in min 183:e km, efter att ha satt personligt cykeldistansrekord. Pendling till och från jobbet gör underverk för de avverkade meterna. Och för humöret!

Backspegel i tacksamhet och förundran 23 och 24

On By Sara ModigIn Veckan som gick6 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugotredje och tjugofjärde vecka tänker jag bland annat på…

… nya uppdrag där all min samlade kompetens från olika roller och håll under 20 års yrkesliv blir till inspirerande nytta.

… min nya cykel och dagarna med cykelpendling.

… att ha kommit halvvägs i ICA-vättern.

… att få lyssna till ljudet från storbarnens framträdande på skolavslutningen och se deras lysande ögon när de berättade om hur de berört publiken.

… att åter träffa vänner sedan lång tid efter lång tid.

… att ha levt måncykelintentionen prestationsbefriad på flera plan. Inte minst här på bloggen.

… att se hur vår frölovningsblomma växer sig starkare och större i min älsklings vård. Precis som vår kärlek.

… att göra i ordning altanen med parasoll, odlingslåda och rabatt. Nu är den home base för sommarens fortsatta prestationsbefrielse!

… att sitta under tak på min altan och njuta av doften och ljudet av regn som faller på den törstande marken.

… mera dofter: den av doftschersminshäcken på fastigheten som jag passerar precis innan jag svänger in på ”min” gata. Smultron, barndom och … skönhet.

… läsningen av Viktor Frankls Livet måste ha mening. Fruktansvärda, omänskliga bilder från koncentrationslägren. Och angelägna tankar om den grundläggande betydelsen av människans längtan efter mening, som väcker djupaste resonans i mig.

… picnic med älsklingen och alla barnen på Årstas klippor i flödande sol med aning av halo.

… gåvan av alla ögonblick som tillsammans blir en dag, en vecka, en månad, ett år, ett liv. I glädje, frustration, sorg, smärta, så är jag i alla fall vid liv och med förmågan att ta in skönheten, glädjen, kärleken och hoppet i tillvaron liksom att i allt högre utsträckning härbärgera det som skaver och gör ont.

Vad känner du tacksamhet över när du ser tillbaka på veckan som gått?

Frölovningsblommarn, vårt silkesträd växer så det knakar.
Alla plantor på plats! En salig blandning med lavendel, gräslök, perslilja, timjan, kaprifol, rosor, timjan och oregano. Och utanför bilden dvärgsyrén och smultron.
Doftschersmin som fyller sinnet
Kloka ord om meningsfullhet
Solnedgång över Söder och Västerort
Halvvägs!
Så enkelt. Så svårt.

 

20% av Ica-Vättern klara – och insikt vunnen

On By Sara ModigIn Tankar4 Comments

En tur till gymmet för att trampa ihop några mil till Ica-klassikerns Vätternrunda stod på programmet ikväll. 30 minuter på träningscykeln (har ännu inte kommit till skott med cykelinköp för utebruk) motsvarar 13 km, och eftersom jag hade bestämt mig för att få ihop två mil trampade jag på i 47 minuter. I öronen hade jag Myter & Mysteriers senaste avsnitt om inkarnation, treenighet och Johannesevangeliet. Lätt oortodoxt träningssoundtrack kanske, men inte sällan blir jag mer uthållig med en podd eller ljudbok än musik nuförtiden.Per sa bland annat att den tidiga kristendomen var en praktik mer än en lära. Det resonemanget känner jag igen från filosofihistorien. De antika filosoferna var långt ifrån bara teoretiserande på det sätt som vi lätt förknippar med begreppet filosofi. Deras försök att förstå världen innebar inte sällan också försök att definiera vad det goda, rättfärdiga livet var och hur det skulle levas. En praktik liksom.

Satt där på cykeln, trampade och filosoferade. Jag älskar kunskap och att lära nytt, se nya samband och få djupare förståelse för saker och ting. I den bemärkelsen är jag en filosof. Constantly curious, neurotiskt nyfiken.

Men vad gäller att omsätta insikt till handling, praktik, så tvekar jag, fastnar jag, alltsomoftast. Från böckerna om konståkning och ridning som barn till böcker om träning, vandring, mindfulness, självhushållning och mycket, mycket annat har teorin fascinerat mycket mer ön praktiken.

Men herregu, nu jobbar jag med design, där essensen är att göra. Då är jag tacksam för såna saker som Helenas påminnelse om att testa och experimentera, liksom Ica-klassikern som ger morot till att börja omsätta de grundmurade insikterna om nyttan av att röra på sig i regelbunden praktik.

Jag kommer att fortsätta läsa. Dessutom lägger jag nu till mer av görande, mer av att praktisera och få ut i kroppen det som huvudet tagit in.

Söndag i tacksamhet och förundran 11

On By Sara ModigIn Veckan som gick3 Comments

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets elfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Mys med Busan the cat. Hon är som ett vandrande och spinnande valium, med morrhår och lurvig svans.

Målgång i ICA-klassikerns Vasalopp! Med hjälp av mitt eget pannben, en väldesignad utmaning och världens bästa PP (personliga peppare) i form av min älskling har jag kommit igång och rört på mig regelbundet. Spotifys låtlista gav mig dessutom det perfekta soundtracket i form av Solala och Helen Sjöholm i Vår bästa tid är nu.

Älsklingens magiska beröring. Han kan han.

Spontanmöte med kära vännen Helena.

Vårvintersolsvärmen som börjar vakna till liv.

De allt ljusare kvällarna.

Jordärtskockssoppa. Jag har kommit på varför jordärtskocka heter Jerusalem artichoke på engelska – det är ju Jerusalem som analogi för himlen och paradiset som åsyftas. Smaken är bara heeeeeelt paradisisk!

Senaste avsnittet av On Being med poeten Naomi Shihab Nye. Så många tankar som gick rätt in i bull’s eye i min intention för denna måncykel om ett sakraliserat, överlåtet liv.

Fikat med med vännen Alexander, som det var alltför länge sedan jag träffade.

Insikt om att jag håller ut i vanor som jag mår bra av.

500 inlägg på bloggen. Ja, detta är nummer 500. 20 april 2010 la jag ut första inlägget. Vissa ränder går aldrig ur – jag är fortfarande mästare på att snooza mobilalarmet.

Barnens ankomst för en veckas boende med mig.

Vad är du tacksam över och vad förundras du över, när du ser tillbaks på den gångna veckan?