Ett Gott Nytt År tillönskas härmed den bästa av läsarkretsar. Tack för att ni läser, ger återkoppling och kanske också prövar någon av mina insikter och tankar i ert eget liv! Jag ser fram mot att fortsatt få göra er sällskap under 2018.

Förvaltningsberättelse för Sara Modig 2017

2017 har varit ett år av rekonstruktion. Genomgripande och lovande nyetableringar har skett på flera områden. Även om de mentala, själsliga och fysiska resurserna i den verksamhet som är jag stundtals varit så gott som uttömda, stänger jag böckerna med gott mod. Jag kan konstatera att min årsintention, Varsam glädje, har präglat stora delar av året. 

Året inleddes med en intensiv upplevelse av hudhunger och ett behov av att utforska om jag överhuvudtaget var möjlig att åtrå och attraheras av, detta efter den separation som präglade senare delen av 2016. Jag inledde därför det explorativa utvecklingsprojektet Internetdejting, som snabbt gav resultat i positiv riktning: jag var tydligen och glädjande nog både attraktiv, intressant och åtråvärd.

Projektet förde ett antal män(niskor) i min väg, personer som jag är djupt tacksam över att ha fått möta och dela såväl lust som funderingar kring livet, relationer, sex, musik, litteratur, politik, entreprenörskap, föräldraskap och mycket mer med.

Det kulminerade under sommaren med en Tinderboost, en högersvajp och en matchning med E. Den hypotes om ett liv som polyamorös som växt fram under våren falsifierades nu. Projektets slutresultat kunde istället fastställas till en nyetablering av en relation – av att leva i innerlig, nyfiken och medveten tvåsamhet som särbos och frölovade.

Rikedomen i att ha goda vänner gjort sig återkommande påmind under året. Jag ser tillbaka på resor, middagar, AWs, fika, chattar, promenader och ett bröllop med stor tacksamhet över alla de människor som jag har förmånen att få räkna som mina vänner. Ni gör mig så mycket klokare och starkare genom att vara dem ni är och så generöst dela med er av tankar, känslor och tid.

I verksamheten har under året en omlokalisering genomförts i kölvattnet av den skilsmässa som trädde i kraft i mars. Omlokaliseringen – med delprojekten försäljning av bostad på Södermalm med tillhörande utrensning och nedpackning samt inköpsprocess för ny bostad med tillhörande marknadsscanning, budgivning, inflytt i och renovering av ny bostad –  upptog stora delar av verksamhetens fokus under våren, sommaren och hösten. Processen tärde hårt på de emotionella reserver som redan var hårt åtgångna från separationsprocessen, och som enbart delvis fylldes på genom dejtingprojektet.

Omlokaliseringsprojektet har givit mig rikliga tillfällen att träna på en av de sidor jag har ”mest utvecklingspotential”, för att säga det snällt – att be om hjälp.

Med stor tillfredsställelse kan jag konstatera att samtliga skall-krav som jag ställde upp i upphandlingen av ny bostad uppfyllts: badkar, balkong i söderläge – jag fick till och med en altan! – och placering i Sickla eller Årsta. Det blev nyetablering i Årsta, i ett fantastiskt läge med utmärkta kommunikationsmöjligheter från såväl Gullmarsplan som Årstaberg och med Årstaskogen som granne. Och apropå granne, visade sig goda grannar vara en oförutsedd men starkt uppskattad bonus, av såväl mig som min verksamhets sköldpaddsfärgade, men till övervägande delen grå, eminens och styrelseordförande, katten Busan.

Verksamhetsgrenen förälder har pendlat mellan hausse och baisse, vilket får ses som normalt i branschen tweenie- och tonårsförälder. De tre son- och dotterverksamheterna har fortsatt att växa på både längd och i sitt lärande och skapande. Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?

Omställningen till varannanveckas boende på två nya ställen och för minstingen dessutom en ny skola har frestat på, liksom frågor om identitet och socialt sammanhang. Jag är full av beundran inför den integritet och det mod som de visar i att stå upp för sig själva. Inte minst var steget som mellanbarnet tog i att komma ut som transperson inspirerande och viktigt. Barnens kreativitet fortsätter att blomma, liksom deras nyfikenhet på och förmåga att reflektera över världen, Jag är djupt tacksam för de perspektiv som de ger mig och för den gåva som det är att få låna dem en stund av livet.

Under andra halvan av året fick jag förmånen att lära känna en ny ung människa, i form av min käraste Es dotter. Jag är glad och tacksam över den vänskap som växer mellan oss, liksom över den goda gemenskap som hon och mina barn nu skapar med varandra när de ses.

Verksamhetsgrenen som tvåkvinnsföretagare genomgick stora prövningar under våren och sommaren till följd av uttömda energidepåer, mental trötthet med sammanhängande kognitiv utmattning och tröghet. Detta drabbade min kära kollega hårt, och hon fick bära ett mycket tungt lass. För hennes engagemang, tålamod och ständiga uppmuntran är jag oändligt tacksam.

Inför och under den för mig och Åsa gemensamma utvecklingsinsatsen THERE på Island i september växte insikten fram hos oss båda om nödvändigheten i att bryta upp från vårt partnerskap och söka oss nya yrkesmässiga vägar. Åsa, nu i sitt företag Minoza, och jag fortsätter att samarbeta, men i nya former.

Från att ha arbetat ett helt yrkesliv med fokus på övergripande, inte sällan stora och utmanande, samhällsfrågor och komplexa samverkansprocesser, ställer jag nu gradvis om mitt fokus till att utgå från den enskilda människan och förutsättningarna för hen att leva helhjärtat, lärande och med resiliens, det vill säga att besitta förmågan att hämta sig – och kanske till och med växa – av kriser. Vill vi ha en hållbar värld och ett varmt samhälle, måste vi som befolkar den vara hållbara och se på oss själva med varma ögon.

Jag är glad över att kunna ta fortsatt stöd i min personliga resa kring att se varmare på mig själv och lyssna in mer av min egen röst av coachen och terapeuten Alla Pétursdóttir, som också var en av de två kursarrangörerna för THERE, i denna omställningsprocess.

Under den senare delen av hösten har jag sedan gjort nystart som företagare, i mitt egna företag Sara Modig AB, och som anställd, som designstrateg på Usify, vars motto ”Vi ser människor och skapar möjligheter för meningsfull förändring” väcker djup resonans hos mig.

Den skapande delen av verksamheten har under året nedprioriterats. Jag valde bland annat bort VM i Sweet Adelines med fantastiska Stockholm City Voices på grund av hårt ansatta resurser som bland annat gjorde det omöjligt att få texter och toner att fastna i minnet. Nu klarade sig kören som förväntat dock alldeles utmärkt utan mig. Den tog sig både till final och hamnade på en hedervärd niondeplats med ett sagolikt finalnummer ändå.

Inte heller har jag skrivit lika frekvent som andra år. Hjärnan har helt enkelt inte orkat. Jag hade ambitionen att lyssna mer istället. Och lyssna har jag gjort under senare delen av året, framförallt inåt.

Trots tröttheten gjordes en investering inom den skapande verksamheten i en kurs i skrivande i april. Vi fick lära oss en teknik för att skriva i flow och därmed komma bort från de kognitiva låsningar som självcensuren ofta skapar. I kombination med övningar i meditation blev kursen till stor del en central del – ett slags nyfödelse om man så vill –  i den läkningsprocess som präglat året som helhet.

Mot slutet av året har skrivarlusten börjat återvända, vilket bland annat tog sig uttryck i årets bloggadventskalender.

Under året har jag även påbörjat ett utforskande av sambandet mellan ande och kropp. Det har skett genom att gå på behandling i Network Spinal Care hos Therese de Gasperi, och att i hennes regi också tillbringa tre dagar på ett Öland i högsommarprydnad för att ta del av den uråldriga visheten kring indianernas livshjul. Det har också tagit sig uttryck i att jag börjat nosa på Tantra, bland annat genom en tantramassage hos Patrik Olterman och en on-linekurs i ämnet av Charlotte Cronquist.

Jag stänger böckerna för 2017 i tacksamhet, förälskelse och tillförsikt. Ur kris kommer utveckling och ur den brända skogsmarken gror livet på nytt med de raraste växter.